Att skriva sin Blogg pa svenska, med en annan dator, ett annat skrivbord, en annan vagg och utan prickarna over bokstaverna ar annorlunda.
Inte annorlunda som i daligt, bara ovant. Sakta men sakert borjar jag komma underfund med att jag verkligen ar har. Att gatorna jag gar pa, bilarna jag hor och manniskorna jag ser - verkligen existerar.
Idag var jag ute i solen i tunna klader och jag nastan flog av lycka. Jag lovar.
Inte for de tunna kladerna, utan for mina steg, solen som varmde i min nacke och gatorna.
Nu ar det natt, och vilken fin kvall.
Johanna och Cornelia pluggar spanska i sangen. Verb.
Och jag har kopt en rod grej att lagga klader i som hanger ifran vaggen.
Det blev jattefin. Det har blivit min lilla horna.
Ska jag fortsatta att skriva pa svenska?
ja, för gör du inte det.. så måste jag sitta och tyda det och det tar mycket längre tid.
ReplyDeletesha.