Thursday, 22 November 2007

Grattis shana

kanske ar det karlek jag kanner.

Martin bakade varldens godaste cheesecake.
Den nya killen hade sett mig pa tv.
Och Elles chefsredaktor haller pa att gora ett reportage om argentina, dar min restaurang kommer att vara med.
Familj eller vanner; nagon maste kopa ett ex och skicka till mig. Tank om jag hamnar pa bild.
Om.
Imorgon ar det kalas och var present ar en resa till uruguay.
Att fa dricka lite familia Gascon. Lyx.
Att vara pa min plats utan att vara hon som jag brukar vara.

I min prickiga kjol vandrade jag genom den heta staden.
Den fladdrade och gjorde mig fin.
Och mina nya sandaler. Som gor lite ont. Men bara lite.
Margareta som jag inte kande igen.
Det var ju maggan. Mammas maggan.
Och vart har min mamma tagit vagen?

Igar sjong jag pa svenska. Raul spelade med sin gitarr och ale med pianot.
Vi lat riktigt professionella och gjorde mig varmast innombords.
Sa dar vill jag alltid lata.
Sedan en mexicansk restaurang som inte alls var sa mexicansk som forra gangen.
For forsta gangen en konstig kansla.

Pa jobbet jobbar jag som i att verkligen arbeta.
Svettas och dricka massa vaten och limonada med menta.
Knaslan nar jag far atervanda i mina fina klader och ge mig ut i klibbigheten igen.
Det finns inget som det.

Jag har borjat packa.

No comments:

Post a Comment