vicky jag lyssnar pa the strokes

forst och framst till ola och etc o mf.l.
den enda sanningen jag kan saga ar pa svenska, men vad gor det om ingen anda forstar.
inne pa toaletten pratar jag med clorinda som ar en och fyrtifem cm lang.
jag antar att hon krympt med aldern for hon ar sa mycket mer pa innanhallet.
idag fragade mannen i salongen efter mig, men jag hade salunga lust att ga ut och bemota hans onskan.
sa jag smet och gomde mig bland kaffebestallningar och eriksson.
det ar det nya. att nagon av oss alltid ska halla oss inne. idag var en perfekt sadan.

jag drack ett magiskt te. ett pulver som jag blandade i det varma vattnen.
det skylle hjalpa mot min forkylning.
magi magi pa pulver.
nancy var som vanligt pa daligt humor och det ar illa att hon alltid ska ha sitt humor och hur vi ska bete oss utefter det.
varfor ar martin alltid sa glad?
jag hejar i alla fall pa honom.

det var tankt att jag skulle sjunga.
det var aven tankt att jag skulle ga den ratta och inte den fela vagen.
da kittlar daligt samvete kanslorna langs ryggraden...
men nar det enda skitit sig for en dag, kan det lika garna fortsatta sa.
jag tror att jag kan klara det.
ingalunda nagorlunda.

antligen ska jag fa traffa guadalupe.
kanske kan hon ta over efter mig.
kanske.
ta honom i handen