Te enterastes?

Vi åkte till Santa Fe med Arturo som diskar på min restaurant.
Han är peruan och har aldrig varit utanför Buenos aires gränser.
Så det kändes nästan nödvändigt att han skulle åka med.
De kom och hämtade mig i olivos i Nancys hus där hon hade bjudit på argentinsk brunch.
Den svenska är mycket mycket bättre.
Nancys hus var mycket finare än vad jag hade föreställt mig.
Vi åt ostar och en liquado som vicky med det stora vackra huset hade gjort.
Det enda Carro ville göra var att visa sin sexiga bikini som inte var speciellt sexy.
Sedan åkte jag iväg.
Smordes in i den olidliga hettan som rinner nerifrån knävecket.
På hemvägen kom vi på att vi kunde ju öppna bildörren och åka lite svalare.
På det viset flög min vackra solhatt som jag fått från er för länge länge sedan.
Hon sa swish och bara flög iväg genom den nervevade fönsterrutan.
Jag sprang. Som jag sprang!
Hon låg där alldeles övergiven och avflugen sidan av den tunga vägen.
Sprang tillbaka och då kom polisbilen krypande bakom mig.
Jag hade ju inte gjort nagot fel alls.
De bara skrattade.
Det gjorde jag med senare.
När jag befann mig långt ifrån faran.

En dag var det måndag igen och jag stod som vanligt och laddade kaffemaskinen för så modern är den inte. Och det gör ingenting.
För det är min morgon. Att ladda min kaffemaskin.
Att se till att vi har alla efterätter och att de smakar så bra som de ska göra.
Beställa blommor och göra dom fina.

Denna veckan var vi besparade Carro.
Gabriela och jag stängde och låste om oss när klockan slagit fem.
Tar hissen ner tillsammans och är bara glada för inget speciellt alls. Och det är lagom fint det.
Igår var vi bjudna hem till vicky med det stora vackra huset som hon delar med sina vackra bröder och sina föräldrar som ringde ifrån en strand i brasilien och vicky kunde höra vågorna från havet.
Vi gjorde milkshakes. Skrattade åt hunden och pratade om vad som hänt med den dar flickans ben för hon verkar ju så glad.
Och hela hemvägen kunde jag inte tänka pa något annat.

I onsdags lagade arturo ceviche hemma hon agustin i chacarita.
Jag tror nästan att det gått och blivit min favoritmat.
Vi var många många. Så många att vi åt på ett skrivbord.
Martin var frånvarande. Är frånvarande. Jag frågade honom idag om allt var bra.
Ja sa han.
Arturo höll på att somna.
Dario var söt som alltid. Som en nallebjörn är han och man vill bara krama om.
Vero var galen i sitt hår och jag visade bilder.
Virginia och hennes storasyster som verkade vara mycket mera lillasyster var den stora attraktionen.
För hon fyllde år klockan tolv och jag blev lite rädd för när jag fyller 23 år vill jag inte se ut som henne.
Också lärde jag känna gonzalo. Han var så dar lagom svensk go som vara svenskar kan vara.
Kanske amerikanare med.

Idag är det en underbart regnig fredag.
Var jag befinner mig nästa fredag har jag ingen aning om.
Men jag är glad.