Igår träffade jag Petter.
På världens hetaste dag.
Då det knappt gick att andas.
Där varje rörelse innebär en liter svett i benvecken och flottig panna.
Men eftersom vi alla är lika varma, gör det precis ingenting.
Jag tog med en kall mörk öl hemmifrån som vi drack på en varm stenbänk vid floden.
Från glasen droppade det kallt. Ljuvligt.
Petter rökte, lyssnade, pratade och skrattade.
Jag pratade och pratade. Pratade.
Drack gjorde vi båda.
Sedan vinglade vi hemmåt. Jag visade mitt vackra hem och Lilla Mys.
Uppe på terassen förberedde Gabriel grillen och lamporna.
Petter tände ytterligare en cigarette.
Sedan vände vinden.
Petter försvann med 152an och med det kom stormen, det rasslande ljudet i de tusen träden.
Hår som flyger, arga moln och sjunkande temperatur.
Äntligen.
I dagar hade jag väntat på det här, och nu, äntligen!
Mariano, Agustin och Juan kom med spel och solbrända ansikten.
Sedan regnet, den kalla duschen, den sköna rena kjolen och mörkret över staden.
Med kartong över grillen och det brasande kötttet och varsitt glas rödvin i inte längre fuktiga händer, skålade vi över den vackra kvällen.
Inne i lägenheten, tända ljus, vinylplattan snurrandes i den gamla vinylspelaren, avokadosallad, tapenade och gåshud.
Dagen var fulländad.
Imorse blev det brunch med tidning och ikväll är det utomhusbio.
En spansk film verkar det som.
Ska se ifall jag kan övertala agustin att vi åker med hans bil. Då blir det auto-cine!
Utomhus är det inte längre så hett. Men bara för idag...
Och där emellan fick jag ett glatt mail ifrån min Rebecca!
Hon kommer hon kommer!
Och stannar en hel månad!
Det ska vi fira..
åh vad glad man blir av att läsa dina texter. fin du är i min skjorta också. puss, hälsa det finaste buenos aires
ReplyDelete