april

Intet nytt.
For jag ar inte inspirerad att ta bilder.
Johanna; ska du bara sluta upp med din blogg sa dar aggressivt?!
Och vicky; snygga brillor.
Ah isabel, pa tal om johannas blogg, din ar inte heller sa uppdaterad..
Hade du haft en blogg hade jag vetat mycket mera om dig.
For vi haller alla pa att bli vuxna fastan vi aldrig kommer att bli det fullt ut.
Inte tillsammans dock, for systrar ar alltid systrar och de kan vara sma hur lange som helst, fastan dar kommer att finnas man och barn och kusiner och moster.


Idag springs det med den dar osfacklan i buenos aires.
Det borde springas sa mycket andra grejer innan och efter det.
Nu nar jag inte ar i buenos aires ser jag saker med buenos aires som jag innan inte sag.
Som det dar med facklan.


La Paz ar jattefint.
Som ett somrigt osterlen blandat med palmer och nagot annat som jag inte riktigt kan ta pa.
Fast de tva sista dagarna har jag varit uttrakad och det enda som piggat upp mig ar hunden chicha med sina atta tuttar och hennes tva bebisar.
Fast hon ar inte sa vidare bra pa det har med mammarollen.
Hon ger bara mat till sin blonde bebis.

Och nar jag koper en sprilans ny bikini borjar det regna.
Sa jag cyklade langt langt bort och sen tittade jag pa tv for alla manniskor var sparlost forsvunna.
Som om de for med regnet. Efter en stund blev jag nastan radd. Radd for att jag var den sista manniskan.

Sa jag borjade ga mot stan och i det lilla bageriet fann jag den andra overlevande manniskan. Tack o lov.


Tv:n far inte ta over mig.
Inte heller alla de jordnotter som jag desperat slangt i mig nar hungern satt sin vassa klo i mig.


Igar tittade vi in hos en familj som salde land och som hade en san dar vacker gammal gammal spis.
Oh vad jag ville ha.

Och tank att Fabiana som en gang rakade av sig allt sitt har for hon hade lovat ett helgon, att hennes mamma ar jattejattetjock for hon lagar mat till skolbarn.