Ord på svenska

Jag hittar ord och meningar lite varstans och överallt.
I vattenpölar, bakom gubbar, över takåsar och bak i bilen.
De poppar upp som smöriga popcorn och det underligaste av allt, de poppar upp på svenska.
Det känns fint, varmt och tryggt.

Det är inte det att tiden inte finns där, för det gör den.
Jag hittar bara inte sättet att omvandla den. Att få orden och meningarna att stanna kvar tills jag sitter där, vid mitt bord och mitt fönster.

Det är fina dagar. Som försommar, fast det är lite eftersommar.
För visst var det varmt. Det var jättevarmt och nu är det varma lite bortblåst.
Jag vet att det bara handlar om en stund. Allt är tid till slut.
Kvällarna är svala och jag sover så tryggt och lugnt.

Nu är tidningen färdig och jag ska packa väskan och bege mig till mitt favoritställe vid kusten.
Jag ska packa med mig tre böcker, mammas tjocka kofta, en living, en termos med hemmagjord glögg och skrivblock. En bikini för säkerhetsskull.
Det ska bli innerligt fint känns det som.
Innan det ska jag imorrn få mitt diplom på att jag varje kväll i två års tid studerat foto. Det känns stort på ett litet sätt.

Lala bjuder med mig till Uruguay över dagen nästa vecka. Det skulle jag kalla kärlek.
Kärlek är också att se ens vän spela teater. Att se henne i en annan roll som egentligen är så mycket hon. Kärlek till staden är när jag sent promenerar till busshållsplatsen och det är så där lagom varmt kallt. Jag hör mina sandaler klacka och håret blåser lite.

Jag hoppas att ni haft en bra torsdag.